Sömn

Sömnen är kroppens och det centrala nervsystemets främsta källa till återhämtning.

God sömn kännetecknas av fysiologisk nedvarvning som reducerat blodtryck och andningsfrekvens, reducerad hjärtfrekvens, kroppstemperatur, och muskelspänning. Samtidigt sker en uppbyggnad genom att immunförsvaret aktiveras och insöndringen av tillväxthormon och testosteron ökar medan stresshormonet kortisol minskar.

Sömnbrist har samma effekter som stress och bidrar till att förstärka effekterna av den stress man utsatts för under dagen.

Så gott som alla som drabbats av utbrändhet lider av sömnstörningar, sannolikt orsakade av störningar i individens djupsömn. Djupsömnens uppgifter är att reparera skadad vävnad, bygga upp celler och bidra till att befästa minnet från dagen som varit.

Djupsömnen infaller under de första två till tre timmarna av sömnen och är den del av sömnen som har störst betydelse. Även om djupsömnen är viktigast så behöver kroppen hela sömnen men längden på den övriga sömnen är mindre viktig. Nedre gränsen ligger vid fem till sex timmar.

Under djupsömnen ligger kortisolnivån (stresshormon) lågt och GH-hormon (vuxentillväxthormon) ökar.

Om man går miste om djupsömnen, ökar istället stresshormonet kortisol medan GH- hormonet uteblir. Immunförsvaret och många andra system i kroppen påverkas negativt, liksom minne, koncentration och lust. Störd sömn medför förhöjda blodfettnivåer och insulinintolerans (risk för åldersdiabetes och hjärt-kärlsjuksdomar).

Vi kan inte kompensera för utebliven djupsömn. Sömnpiller och alkohol hjälper inte till att skapa en bra djupsömn.